Historikern och författaren Jörgen Hedman presenterar forskning som ligger bakom hans nya bok ”Svenskbyborna som bosatte sig i Småland och Västergötland” vid två samlingar 25 augusti, i Jönköping och Mullsjö. Föreningen Svenskbybornas ordförande Sofia Hoas ger en rapport om dagsläget i Gammalsvenskby i Ukraina.
Människor på flykt av olika anledningar är inget ovanligt. En mindre känd förflyttning hände på 1700-talet. Det handlar om en liten koloni med svenskar, som hade sina rötter på Dagö, en ö utanför Estlands kust. När Sverige förlorade Estland till Ryssland vid freden 1721, så ändrades villkoren för svenskarna. De kämpade för att behålla sitt språk, seder och bruk och hade en stark känsla för fäderneslandet. Den ryska kejsarinnan Katarina II hörde talas om de besvärliga svenska bönderna på Dagö och beslöt att flytta dem till Ukraina, ett nyerövrat område som skulle exploateras.
Det var en grupp på cirka 1200 personer, som begav sig österut år 1781 på den långa vandringen. De färdades från Dagö via Moskva till en plats norr om Svarta Havet. Bosättningen kom senare att kallas Gammalsvenskby. Det var en sträcka på cirka 200 mil och tog ett år för dem att komma fram och då var det endast cirka 500 överlevande kvar. De byggde upp byn men levde under mycket svåra förhållanden.
I början av 1920-talet kom hjälpsändningar från Sverige med hjälp av Röda Korset. Efter ytterligare några svåra år var deras enda räddning att försöka ta sig till Sverige, det hade alltid funnits en längtan tillbaka.
Svenskbyborna anländer till Jönköping 1929. Fotograf okänd.
Nästan en tredjedel av alla de svenskbybor som kom till Sverige år 1929 kom att stanna i trakterna av Jönköping; antingen i Jönköpings län eller i dåvarande Skaraborgs län. Man kan med fog säga att denna grupp inte uppmärksammats lika mycket som de svenskbybor har gjort som bosatte sig på Gotland. Svenskbybornas på Gotland hade fördelen av att ha mindre geografiska avstånd till varandra och inte minst tillkomsten av Svenskbygården i Roma som en samlingsplats har betytt mycket.
Av naturliga skäl har inte svenskbyborna på fastlandet haft samma möjligheter att hålla ihop och ordna regelbundna sammankomster. Allt detta har bidragit till att svenskbyborna här kommit i skymundan. De har också på grund av denna utspriddhet kommit att integreras fortare än svenskbyborna på Gotland, som haft det lättare att markera och bevara sin särart.
En tanke med Hedmans nya bok och föredrag är att bidra till kännedomen om Svenskbyborna i Vätterbygden, att ge en insikt i hur denna bosättning kom till stånd och att ned på individnivå ge ättlingarna en möjlighet att sätta sig in i förfädernas öden som nyanlända till Sverige.
En annan tanke är att följa koloniseringens gång och att kanske förstå hur livet tedde sig för dessa ukrainasvenskar i Sverige. Syftet är att ge denna folkgrupp den uppmärksamhet de förtjänar och därmed även ge deras ättlingar en kollektiv känsla av stolthet över vad förfäderna åstadkom.
Samlingarna genomförs tisdag den 25 augusti 2026
kl 14.00 i Länsmuséet, Jönköping
kl 18.00 på Mullsjö folkhögskola
Information om de återvändande Svenskbyborna, på hemsidan för Länsmuséet i Jönköping
