Estlandssvenskarnas kulturförening

Svenska Odlingens Vänner (SOV)

Ormsö kyrka

Ormsös första bosättare var troligen svenskar som kom från de svenska områdena i Finland. Man kan anta att de steg iland på ön någon gång under av 1200 – talet. När bosättningen av ön väl kommit igång uppstod behovet av en kyrka och församling. Vid utgrävningarna 1988 hittades rester av virke som med största sannolikhet härrör från den allra första kyrkan. Församlingen fick namnet ”Sankt Olai” efter Olav den helige, kung av Norge 1015 -1028.

Kyrkan placerades på en noga utvald plats. Nästan på den exakta medelpunkten av de tretton ursprungliga byarna, på öns högsta punkt, mellan den östra och den västra delen. Den blev då samtidigt ett viktigt sjömärke, eftersom den syntes långt ute på havet. Vid den här tiden kunde man ta sig nästan ända fram till kyrkan vattenvägen genom Prästviken.

​Några notiser ur S:t Olai kyrka och församlings historia:​

1219             Grundläggs en kyrka enligt en muntlig tradition som nedtecknades vid                               kyrkovisitationen 1596.​

1400-1450   Byggs koret i sten och långhuset får bli kvar i trä.​

1539              Ormsös första till namnet kände präst, Johannes Duuell, är omnämnd i                              en tvist om ett testamente.​

1563              Plundras kyrkan, altaret slås sönder, kyrksilvret och kyrkklockan rövas                              bort.​

1596              Äger det rum en stor kyrkovisitation och visitationsprotokollet är det är                            det äldsta bevarade dokumentet över kyrkan och församlingen. Vid                                      detta tillfälle nedtecknades sägnen om kyrkans tillkomst.​

1626              Omnämns kyrkbönderna i Kärrslätt för första gången.​

1632              Byggs långhuset i sten.

1738              Får kyrkan nya fönsterramar och dörrar.

1740              Inköps en nattvardskalk i Hapsal. Tillverkad år 1514 i Tallinn. Samma år                            får kyrkan soluret som placeras utanför lilla ingången.

​1820              Byggs ett benhus utanför korets norra sida. Detta revs på 1920-talet.​

1923              Förstatligas kyrkans jord.​

1924              Betalar församlingen 24 0000 emk. i arrende till staten. Kyrkogården                                  rensas från skog och murarna repareras. Gångar på gravgården anläggs,                            de gamla gravarna ställs i ordning och brunnen anläggs.
Ormsö kyrkokör bildas av prästens fru Agnes Klasson.​

1929              Målas kyrkan invändigt och förses med fyra järnkaminer samt ny                                             golvmatta. Altaret och predikstolen målas i sina ursprungliga färger                                    samt får nytt antipendium och nya beklädnader. Dubbelfönster sätts in.                             Det lilla fönstret i koret tas upp igen och orgeln repareras, även                                               yttertaket tjärades. Minnesstenen utanför kyrkan över de i                                                         Frihetskriget  Estland). I kyrkan sätts minnestavlor upp över de                                               ormsöbor som havet tagit och ej återfunnits och citat: ”ej blifvit                                               kristeligt begrafvna”.​

1935              I samband med invigningen av sjukstugan och ålderdomshemmet i den                              gamla klockargården på Håkabackan hålls en högtidsgudtjänst i kyrkan.

​1943              Hålls den sista konfirmationen och församlingsarbetet upphör                                                successivt.

​1944              Lördagen den 15 juli kl.17.30-17.50 rings sista helgmålsringningen före                            uppbrottet.

​1988              Under förespegling att det ska bli en allmän samlingslokal ger                                                  myndigheterna tillstånd till restaurering av kyrkan. I december samlas                                några f.d ormsöbor i Stockholm och bildar Fonden för restaurering av                                  Ormsö kyrka, d.v.s Ormsö Kyrkofond.

​1989              Ormsö kyrkofond konstituerar sig och insamlingsarbetet kommer igång                            på allvar.

​1990              På Olofsdagen 29 juli står kyrkan klar och återinvigs av Estlands                                           ärkebiskop, tillsammans med biskoparna från Borgå i Finland och                                           Stockholm. Närmare 2000 personer, ”gamla” ormsöbor, deras ättlingar                             och andra besöker Ormsö för att övervara ceremonien och för att                                         återse den gamla hembygden. I november invigs vid en högtidlig                                             ceremoni i kyrkan, nya stentavlor över de som aldrig återkom från                                         mobiliseringarna, deportationerna och krigstjänsten under andra                                         världskriget samt deportationerna som gjordes efter krigsslutet fram till                          1956. Samtidigt satte man upp kopior av de gamla stentavlorna från                                    1929 som under ockupationsåren hade blivit förstörda och                                                         sönderslagna.

​1997              Hängrännor och stuprör sätts upp och dränering av dagvattnet                                                anordnas. Delar av det gamla altaret återfinns i Hapsals museum.

1998              En donation från en fd ormsöbo, Katarina Larsson f. Törnblom                                                  möjliggjorde omkalkning av kyrkan.

​Fler notiser finner du i häftet ”Årtal och Notiser ur ormsöbornas historia”  av Margareta Hammerman och Sven Svärd. Se sidan kontakt >>

 

Tema av Anders Norén