Lars Rönnberg Ordförande
Ordförande har ordet
När vi nu lägger 2019 till handlingarna kan vi se tillbaka på ett minnesår med några av de händelser som under årens gång haft stor påverkan och betydelse för oss estlandssvenskar: Svenskbybornas ankomst till Sverige (1929), andra världskrigets början (1939), överflyttningen till Sverige avslutas (1944), M/S Estonias förlisning (1994) och invigningen av Frihetens port på Djurgården (1994).
Vi har under hösten uppmärksammat händelserna för 75 år sedan då estlandssvenskarna bröt upp från sin hem bygd. Den 21 september samlades vi till en minnesstund på Breviks brygga på Lidingö för att minnas att det gått 75 år sedan M/S Triina anlöpte svensk hamn, den sista stora resan med estlandssvenskar över Östersjön. Hembygdsda gen den 22 september hade samma tema, då vi fick höra ett föredrag av författaren Marcus Wallén om dr Ludvig Lienhart, den tyske officer som organiserade dessa resor över Östersjön.
Under minnesstunden på Breviks brygga använde jag uttrycket “Den stora flykten”, väl medveten om att många estlandssvenskar ser uppbrottet för 75 år sedan som återflyttningen till Sverige. Vi var svenskar, svensktalande i Estland. En gång i tiden flyttade våra förfäder dit. Under 1943-1944 flyttade vi tillbaka till Sverige – det var ingen flykt utan en återflyttning.
När jag sa “Den stora flykten” var det mer att beskriva tidsandan och omständigheterna under åren 1943 och 1944. Den stora flykten är också ett begrepp i Estlands historia då hundratusentals människor lämnade sina hem och tiotusentals tog sig över Östersjön bort från de annalkande sovjettrupperna. Dessa två beteckningar på händelserna menar jag inte står i konflikt med varandra. Detta ska inte uppfattas som en förändrat språkbruk, varken från mig personligen eller från föreningens sida. I estlandssvenskarnas månghundraåriga historia kan vi fortfarande använda begreppet återflyttningen för denna tidsperiod.
I samband med hembygdsdagen arrangerades en utställnning i Estniska husets festvåning med textilier och andra föremål från SOV:s arkiv. Utställningen var mycket uppskattad av alla besökare. Jag kan redan nu utlova en ny utställning med andra föremål från vårt arkiv. Vi kan vara stolta över föreningens arkiv med textilier och andra föremål som representerar och visar en del av estlandssvenskarnas kulturarv. Vi ska vara tacksamma för att tidigare generationer samlat in dessa föremål till vårt arkiv.
Höstens uppskattade utställning ger mig tillfälle att vädja till medlemmar och andra att om ni har estlandssvenska föremål är vi djupt tacksamma om dessa över lämnas till SOV:s arkiv. Vi har en kvalificerad och kunnig arkivgrupp som sköter vårt arkiv och förvaltningen av vårt arkiv med textilier, föremål och dokument är en viktig uppgift för EstIandssvenskarnas kulturförening.
Mot slutet av året fick vi också ett nytt bidrag till Estlandssvenska kulturfonden genom arv från hedersmedlemmen Sven Söderblom. Vi ska känna oss hedrade att Sven Söderblom kände att föreningens verksamhet var så värdefull att han kom ihåg oss i sitt testamente. Styrelsen tackar för bidraget som kommer att bidra till att vi kan fortsätta vårda det estlandssvenska kulturarvet.
Jag hoppas att fler anser att det är angeläget att långsiktigt vårda det estlandssvenska kulturarvet och är villiga att bidra ekonomiskt till Estlandssvenska kulturfonden som är under uppbyggnad. Styrelsen föreslog också att överskottet vid bokslutet för 2018 skulle överföras till kulturfonden. Detta kommer styrelsen också föreslå årsmötet i mars 2020.
Föreningens arbete är viktigt, både att vårda det estlandssvenska kulturarvet och att vara närvarande i nutiden. Jag hoppas ni följer med oss även under år 2020.
I denna text återstår det bara för mig att önska Kustbons alla läsare God Jul, Gott Slut på 2019 och Gott Nytt År!
Lars Rönnberg
Ordförande
