Ledaren skrivs i det här numret av gästkrönikör Jonathan Lindström, författare, arkeolog och och estlandssvensk
Foto M. Hammerman
Låt de döda vila i frid!
Uppståndelsen har varit stor kring Estoniaolyckan de senaste månaderna. Jag förlorade mina föräldrar, Rälby Smes-Olle från Ormsö och Tyra från Åmål den ödesdigra natten år 1994. En tydlig majoritet av de anhöriga motsatte sig bärgning och accepterade förlisningsplatsen som en gravplats över vilken lystes gravfrid.
Tyvärr kom omedelbart efter olyckan konspirationsteorier i gång. Vilseledda anhöriga och överlevare har särskilt kring årsdagarna 28 september luftat sin ilska över myndigheternas ”mörkläggning” med mera i medierna. Detta får man acceptera i en öppe
n demokrati. Värre är att jag och andra utsattes för telefonhot (jag skulle trakasseras, en annan skulle misshandlas, en tredje tvingades skaffa hemligt telefonnummer) eftersom vi offentligt hade motsatt oss bärgning med mera. Detta skedde snart efter olyckan men genom Henrik Evertssons tevedokumentär Estonia – fyndet som förändrar allt har det hela åter efter ett kvartssekel fått orimliga proportioner. I teveserien har han okritiskt men skickligt lyft fram konspirationerna, utnyttjat vilsna anhöriga, begått gravfridsbrott samt dolt och fabricerat information, och därmed inte bara ökat de anhörigas förvirring och sorg utan också förlett allmänhet och många journalister.
Regeringen har nu tvingats undersöka hål i skrovet som uppenbart uppkom när färjan slog i botten, men slår ändå fast att olycksorsaken inte behöver omprövas. Upprepade, oberoende utredningar visar tydligt att färjan sjönk därför att dess underdimensionerade bogvisirfästen brast, visiret föll av och färjan vattenfylldes genom öppningen i fören och sjönk. En olycka, inget attentat. I magasinet Filter nr 77 och 78 kan den intresserade läsa mer, liksom på Journalistens debattsida 25/11 och DN debatt 16/12 2020.
Jag ber Kustbons läsare att sprida denna information och försöka stävja konspirationsryktena. Låt de döda vila i frid!
Innehållsförteckning:
Bröllopstema sid 3-16
Ett Dagöbröllop ur boken Näckmansgrund av H Sergo sid 3
I filmen Näckmansgrund talar alla svenskar ryska sid 3
Bröllopsdräkten från Dagö sid 5
Skillnad på trolovning och förlovning sid 8
Femte gången som kärleken står i centrum i Kustbon sid 10
Så såg ett estlandssvenskt standardbröllop ut av Mson sid 12
Alla de här personerna hjälpte till vid bröllopen sid 14
Uppsats: Analys och jämförelse av bröllopssederi
Nuckö och på Runö sid 15
Brudtåg till Ormsö kyrka av Russwurm och Weesar sid 16
Vad kan du om estlandssvenskarna? Frågesport sid 17-21
Kulturbärare Hjalmar Enggrön & Odensholms byalag sid 22
Sång- och dansfest i Hapsal i augusti 2021 sid 23
Säljaktsbåten Morgan från Nargö blev flyktbåt sid 24
Huvudbonaden från Nordiska museet är en Dagö-paslik sid 27
Baltutämningen 1946 hade kunnat stoppas sid 28
Sofia Joons Gylling rapporterar om visinsamlingen sid 29
Web-seminarium för släktforskare. Dagö i centrum sid 31
Fasta inslag:
Kalendariet sid 30
Från fårr gånga. Om att korsa en gatukorsning sid 32
Familjenyheterna sid 32–35
Till vila: Axel Friberg. Boulemästaren i Norrby på Ormsö sid 34
Föreningens främsta uppgift är att vara en förbindelselänk mellan Estlands svenskar och deras ättlingar, utgivning av tidskriften Kustbon, förmedla kunskap om Estlands svenskar och deras historia och historiska kulturella förhållanden samt att medverka till att kunskaperna om och intresset för de gamla dialekterna och bygdekulturen bibehålles och främjas.
